Lykke är 1 meter och 50 cm, men jämfört med en häst är hon nog 1 meter och 0 cm, känns det som. Hon fullkomligt hatar hästar. För det första är de dumma, deras hjärnor är nog 0 meter och 0 cm jämfört med Lykke. För det andra luktar de illa. För det tredje är de läskiga och för det fjärde så är de inte alls snygga. Trots att Lykke hatar hästar säger hon till alla att hon älskar de, annars skulle hon inte ha vänner. Alla i klassen älskar hästar, särskilt Deli. Hon började rida och snackade om det hela tiden. Nu har hästarna hemsökt allas hjärnor. Inte Lykkes, hon hatar ändå hästar. Hon säger till mamma och pappa att hon älskar hästar eftersom att de är så ledsna över att hon inte älskar något. Men nu blir de glada eftersom att Lykke älskar hästar (säger hon).
Idag fyller Lykke år och hon önskar sig en whiteboard att ha i sitt rum. Lykke skrev upp lite onödiga hästprylar på önskelistan så att mamma och pappa ska bli glada, men det är ändå alldeles för dyrt så hon kommer nog inte få några hästsaker.
”Kära mamma, jag vill ha en brun fux”, säger Lykke till mamma.
Men det vill hon inte, hon vill ha en Andromeda, det är en häst som inte finns, så hon vill inte ha någon häst.
Nu ligger Lykke i sin säng och väntar på mamma och pappa.
Hon väntar, tittar ner i kudden en stund och väntar igen. Dörren står bara där, ingenting annat, som om den vill att Lykke ska göra något. När hon väntat ett tag, kommer mamma och pappa in. De sjunger och har med sig en chokladmuffin med ett ljus i, det är hennes frukost. Mamma ställer ner brickan med muffinen och berättar att Lykke ska få sin present.
”Jaa, äntligen!”, säger Lykke flämtande. ”Vart är den?”
”I trädgården, kom”, säger pappa och drar med Lykke till trädgården.
Lykke förstår inte varför de har ställt whiteboarden i trädgården. När hon kommer ut till trädgården ber mamma Lykke att gå till baksidan. Lykke är så ivrig att se vad det är, tänk om det är en whiteboard! När hon kommer fram till baksidan öppnar hon sina ögon som hon hade stängt på vägen och där står…
En häst! En stor, brun och glammig häst!
”Åh nej, mamma och pappa köpte hästen ändå!”, tänker Lykke.
Det var ju till för att hon inte skulle få någon häst!
Lykke springer till mamma och pappa.
”Nå, gillar du presenten?”, frågar pappa.
”Eh, ja, den bästa som jag någonsin fått!”, säger Lykke.
Lykke börjar bli bra på att ljuga.
”Varför flämtar du så?”, frågar mamma.
”Jag fick håll när jag sprang hit”, ljuger Lykke.
Egentligen flämtar hon för att hon blev rädd för hästen. Som sagt, Lykke börjar bli bra på att ljuga.
”Vad ska han heta?”, frågar mamma och pappa.
”Andromeda”, säger Lykke och går in i huset.
Sedan går hon in i sitt rum och ritar teckningar, hon brukar göra det när hon är arg.
I fönstret tittar Andromeda på henne. Lykke blir arg på den dumma hästen.
”Vad tittar du på, din äckliga höskalle!”, säger hon och spottar på fönstret.
Andromeda tittar bort.
Då kommer mamma in i rummet.
”Du gillar inte hästar, eller hur?”, säger hon.
”Nej, det gör jag inte”, säger Lykke.
”Jag visste väl det”, säger mamma. ”Vi lånade hästen av grannen så att du skulle erkänna, vi har märkt att du inte vill vara med hästar, så vi trixade lite så att du skulle sluta ljuga”, säger mamma.
Lykkes föräldrar verkar också vara bra på att låtsas.
”Din riktiga present är här” säger mamma och räcker fram en whiteboard.
”Tack så mycket”, säger Lykke.
Lykke slutar ljuga och visar vem hon faktiskt är i fortsättningen.
